Alla inlägg under juli 2008

Av iiilia - 22 juli 2008 00:06

Vakna, duscha, äta, åka.


Den gråa bilen har fått en målarduk på fönsterna. En målarduk som man när man var liten målade stora fina hjärtan och gubbar på. Men tidiga morgonar som dessa vill man inte måla. För när man väl tagit de första stegen ut i det  från natten daggiga gräset vill man bara sätta sig i bilen, sätta på högsta värmen och en bra cd.


Nyslagna åkrar omringar en de första meterna, han har inte hunnit rulla gräset än, inte ens vända på det. Jag är först uppe. De förbipasserade stormarna gör den täta skogen till ingenting, bara lite stubbar. Gasa lite extra, fart är skönt. Men behåll kontrollen. Akta älgar, rådjur, ekorrar. Bara halva vägen kvar. Skog, skog, skog. Det är så vackert då solen står lågt bakom granarna, men det bländar så förjävligt. Man ser ingenting i kurvan.


Röken står högt på himlen denna dagen. Full produktion, full skiftesparkering. Jag lämnar dagsljuset för ett magasin med tusentals ton pappersrullar. Nu är det jag som har makten över dem. Ett stort monster susar förbi. Godmorgonvinken är ett måste. På kontoret har flera samlats. Små pikar om bortskämdhet avlöser varandra samtidigt som de lika snabbt försvinner då klockan slagit 06:00. Tick tack.


Dags att byta. Säga godnatt även om solen står som högst. Det är kämpigt att sova då man vill ligga ute i solen. Men man behöver lugnet och mörkret. Tankar svävar förbi i hjärnan och plötsligt är man där igen. Bland de höghushöga staplarna av rullar. Det börjar bli mörkt ute. Tick tack går väldigt mycket långsammare nu. 1 HD till DEDRSP, 4 boxar till GBTIL, mer än det fanns inte till 09 bytet. Knappra in det på datorn, faxa. Sen hem och sova.


En ny dag som redan varit en ny dag börjar. Dagen försvinner sakta ur medvetandet. Det som finns är timmar och pass. Snart är jag ledig två dagar. En känsla av hopplöshet sprider sig då man ser solens strålar bryta sig in mellan den ungerska lastbilen som backar intill i lucka sju. I väntan på att den oförstående chauffören ska komma stapplande in i den lilla lådan tänker jag på dagarna framåt. Om hur solen ska få nudda vid min hud och vinden få blåsa i mitt hår. Jag är fast i min barndoms mardröm om stora rullar som dödar mig. Men jag trivs bra där. Jag tror inte jag är fast, eller kommer dö. Det är bra.


Ut: Emilia Samuelsson 21:01

Det var över för den här gången.

06-14, 21-06, 14-21


"Vad gott det ska bli på fredag förmiddag!" En allmän glädje sprids då de övertalat mig att ta med något trevligt. Mitt nya smeknamn är Tårtan. Känns sött. Eller inte. "Hej Tårtan! Donald här. Jag ställer mig i lucka sex." De är garanterade något gott på fredag. Vet inte vad jag ska göra än bara. Vilken press...


Leva!

Av iiilia - 15 juli 2008 21:26


Jag har inte tänkt så mycket innan. Eller jag har tänkt jävligt mycket innan. Men igår fick jag upp en ny tanke i min lilla hjärna. Vad fan håller jag på med?


Under snart ett år har jag velat fram och tillbaka med mina känslor för en viss person. Han vill inte ha mig, men jag vill ha honom. Jag vill inte ha honom, men han vill ha mig. Han vill inte ha mig, jag vill inte ha honom men ändå vill vi båda ha varandra, eller? Vad är mer förvirrande än när ingen vet vad den känner?


Som en vän sa igår. Katt och råttalek, det är ju kul! Ja, det kanske det är. Men ett helt år är för mycket. Det blir jobbigt. För denna personen har man ändå lärt känna, denna personen har fått en plats i ens hjärta. Det är ingen som man bara vill skita i nu, det är ingen som man kan glömma bort. Eller är det det? Inte just nu iaf...


Men frågan är hur länge man ska orka denna leken. Denna leken som de sista månaderna har utvecklats till en bättre känsla i magen. Denna leken som inte längre leder till endast en sak och får en att bli irriterad. Men fortfarande blir jag förvirrad. Fortfaranade känner jag mig frustrerad när jag mött honom. Jag tänker för mig själv. "Det kommer aldrig bli något mer..." Det är så jag vill att det ska vara. Självklart vill man hitta den rätta någon gång, men jag kommer inte göra det nu. Därför gör jag som jag känner för. Det har jag alltid gjort.


Men det jag funderar över nu är vad jag ska göra. Har han förstått att jag inte vill något mer. Har jag förstått att han inte vill något mer. Eller vill han något mer?


Jag är så jävla dum och försöker få ur honom hans känslor för mig. Försöker få honom att säga att han vill ha mig, bara mig. Men jag kan ju inte säga samma sak tillbaka. Varför gör jag så? Är jag så ego så att jag bara vill få bekräftelse hela tiden, men inte ge nått tillbaka. Jag känner mig dum. Men det finns något inom mig som säger att jag får vara dum mot honom.


Igår blev allt konstigt. Från att vara det gamla vanliga skämten blev det så djupt. För djupt och jobbigt. Jag vet ju inte vad jag känner, hur ska jag då kunna säga det till honom. Han fick intrycket av att jag var svartsjuk, och dömde honom. Är jag det? Är det mina dolda känslor som spökar. Dem som jag inte kan veta själv.


Jag saknar honom. Han saknar mig, sa han. Menar han det? Jag vet inte, men jag tror honom. Vill däremot att han visar det också. Hot and cold är inte kul. Det vet alla. Se, där kom det igen. Jag kräver att han inte är det, samtidigt som jag själv kanske är det ännu mer.


Men jag tänker mycket på honom nu. Varför ska det vara så tungt i hjärnan? Varför skulle detta samtalet dyka upp precis innan han åkte iväg? Det gör det jobbigt.


Jag tycker ju om honom. Men inte tillräckligt...

Detta är jag!

Fråga mig

0 besvarade frågor

År månader dagar!

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2008 >>>

RSS

Det som varit!

Coolhetsgrad!

Ta en titt!

Hitta vad du vill!


Skapa flashcards