Så sjukt, men ändå kul!

Idag är det faktiskt lördag, vilket de flesta antagligen vet. Lördagar brukar vara bra dagar. En till ledig dag innan skolan men samtidigt har man oftast haft kul kvällen innan.

Igår hade jag faktiskt kul. Var på underbar, okej det har varit roligare där men det var okej. Det var kul hemma hos måsen först iaf. Där fick vi höra lite roliga historier och massa skit:P sen åt vi pizza  och flummade allmänt mycket... Sedan åkte vi till stan.

  

Danne och jag försöker vara väldigt normala.  

Jag försöker vara väldigt inte normal. Känns att min sida som småsyskon visar sig på denna bilden. Men jag var inte lika jobbig som jag brukar vara, eller hur? 

Lilla söta tankspridda Josse hade glömt inträdesbiljjeterna hemma så visste inte säkert om jag fick komma in som VIP. Men det fick jag :) Så jag lämnade de andra utanför och stack in själv till Josse som redan hade gått in. Där inne träffade man på massa sött folk, tex soolen. Du var såå söt igår måste jag säga. Haha! När du skrev om att det var pinsamt igår med bilderna fattade jag inte alls vad du menade..men nu kom jag på det..vad vi gjorde på dem haha xD Antagligen kommer de ut på facebook sen förhoppningsvis efter att man sett dem själv:P På underbar var det tjejmingel för att nån person från lustgården var där. Det var rätt tråkigt, men man fick en cider iaf. Det var ju lyx, eller nått.

Söta Soolen var väldigt glad och upprepade många saker flera gånger i rad. Här i det porriga röda ljuset, kanske är det en delfin i handen hon har??   

Kvällen tog slut och måsen, flumdum och nickepicke följde mig hem, just det hans kompis robert med halvägs iaf... Sen sov jag gott.

Gick upp vid halv 11 för att tvätta. Usch vad segt det är alltså. Men idag hände det iaf lite saker i tvättstugan. Ett tvättstugebråk. Fan vad förbannad jag var på en gammal tant, men jag höll mig utanför. Jaja så kan det gå...

Har flumsmsat hela dagen idag med, stackars min mobilräkning :( men men, ibland får man göra sånt med.

Nu ska jag snart äta och titta på melodifestivalen, även om det brukar vara dålig musik. Har inget annat o göra ändå så. 

Idag fick jag ett nytt ryck, att jag inte alls vill läsa maskinteknik teknisk design utan att jag vill gå väg och vatten som jag tänkt från början. Fan vad jobbigt allt ska vara, att man måste välja...

Annars så är det väl okej med mig idag. Dagen har kännts väldigt seg på ett sätt. Tog en halvtimme extra sovmorgon i morse, men jag hann med det. Sen hade jag, soolen och jonas medicinsk fysik. Den lektionen gick ovanligt snabbt sen hade vi lång lunchrast. Den kändes lite halvseg och sen frågade vi om vi kunde hoppa över svenskan och titta på killarna när de hade fotbollstunering istället. Det fick vi o det gjorde vi, men de åkte ur och det var inte så mycket mer att se på så jag gick och jobbade projekt istället. Sååå kul! Måste säga att jag tröttnat lite på det nu, har tappat orken till det. Men men det får lösa sig, det ska ju snart in. Snacket med Matilda, Kent och Veronica var i alla fall trevligt!

Sitter och funderar lite på om jag har några fina foton på sommarställen i Halmstad. Ställen som är underbara att vara på i Halmstad under sommaren. Ska nog gå igenom mina foton och kolla lite. Kanske finns nått där. Får se om fotona leder till något..det märker ni om nån månad i sådana fall...  :P 

Idag kan jag i alla fall inte koncentrera mig på en massa, får räcka med att få svenskan klar och kolla bilder. Har faktiskt städat lite på mitt skrivbord med. Känner mig väldigt duktig!

Tänk om ingenting blir som man tror att det ska bli. Tänk om allt skiter sig och man står där och inte har en aning om vad man ska göra eller ta vägen...vad gör man då? 

Studiedag, underbart!

I fredags åkte jag till syrran nere i Laholm efter många om och men. Var kul att äntligen träffa alla, har saknat dem en massa.

I lördags åkte jag till pappa och var hos Ulla rätt många timmar. Kul att få träffa henne lite, blir inte så ofta nu för tiden. Igår följde jag med pappa till jobbet och satt där o pluggade lite. Sedan fick jag köra till Landeryd o kolla graven, för att sedan bege sig till Unnaryd och min sömmerska. Känns som att klänningen kommer att bli riktigt bra! Hoppas på det iaf. Sen på kvällen hade jag besök. Var väl trevligt det med får man väl säga.

Idag var jag på jobbintervju. Alltså var jag uppe aldeles för tidigt i morse och är apatrött nu. Har suttit några timmar idag och bara väntat på en massa skit. Pluggat endel har jag gjort med, och tänkt...

Har varit besviken på mig själv idag. Riktigt mycket. Jag får fan skärpa mig. Det gäller mycket jag gör. Dags för att ta tag i mig själv och tänka efter med hjärnan lite. Inte göra allt som man känner för...

Men nu orkar jag inte skriva mer.

Idag känner jag för att vara lite djup.

För nästan exakt fyra år sedan, den 1 maj 2004 föddes det en liten, liten person. Personen som fick heta Mathilda efter föräldrarnas övervägande var något stort som jag aldrig hade varit med om innan, hon betydde väldigt mycket. Ett syskonbarn som man bara älskade. Månaderna gick och hennes upptäcktsfärd fortsatte. Tills en dag då hon fick reda på att det fanns en liten annan sak i sin mammas mage. För det var ju ändå rätt konstigt att magen bara växte och växte på Bella. Det var dags att berätta för den blivande storasystern.

Någon månad senare, rättare sagt den 14 novemer 2005 fick jag ett sms när jag var i skolan: "Du har blivit moster till en liten Amanda." Mitt livs bästa namnsdagspresent blev det. Lyckan denna gången var lika stor för mig men nu visste jag ändå vad det hela handlade om. Även lilla Amanda var hur underbar som helst och storasyster kämpade så som storasystrar brukar göra. Självklart blev det lite skrik och bråk mellan dem, men det är hur sött som helst nu när de är några år äldre och verkligen hjälper varandra. De har alltså skapat en pakt mellan dem som jag tror de skulle överleva allt med hjälp av. Inte gick heller denna pakten i kras då deras mammas magen ännu en gång började växa. De var istället stolta och jag vet inte hur många gånger jag hört Mathilda förklara hur hon ska hålla bebisen när den är född, att man måste sitta ner.

Nu är det bara en fråga om när den tredje ploppar ut och hur syskonpakten kommer att fortsätta. De fyra senaste åren har gått hur snabbt som helst. På bilden är Bella gravid med Mathilda, det känns inte längesen, men det är det ändå. Tyvärr har jag inte hunnit med Amanda lika mycket som jag hunnit med Mathilda när hon var liten. Det känns så väldans tråkigt men det är inte så mycket att göra åt. Jag vet att tiden inte riktigt kommer räcka till till den tredje heller men jag kommer älska de alla lika mycket ändå. Man hade bara önskat att man hade haft i alla fall 34 timmars-dygn och att man hade kunnat förflytta sig med ljustets hastighet. Men det är inte så. Man får istället ta till vara på det man får, det man har och njuta av den lilla tid man väl träffar dem.

_______________________________

Ikväll satt jag och tittade på gamla bilder. Jag tänkte tillbaka på allt som varit. Allt skit, allt bra. Känns som att allt skit har vägt över. Det är inget enkelt liv man lever. Men det ska det väl inte vara heller. Okej, jag hade kunnat klara mig utan alla år då jag mått som sämst men samtidigt har de gjort mig till den jag är. Jag vet inte varför jag alltid blir helt konstig bara jag kollar på gamla foton, ser på videofilmer från då jag var liten. Jag vet inte varför det känns så tungt inom mig när jag gör det. Jag kanske har en anging, antagligen vet jag men vill inte säga det här. Trots att jag har kommit enklast undan egentligen tror jag det finns inom mig. Nu är egentligen allt bra, men det har det inte varit. Jag vet inte varför jag sitter här och tårarna rinner bara för att jag skriver detta. Jag har ju kommit över det, och jag mår bra igen. Sen att man kan komma in i depperioder, det kan väl alla. De tre senaste åren har varit de bästa i mitt liv. Jag vet inte vad som hade hänt om jag inte träffat alla mina älskade vänner när jag började gymnasiet. Men allt går väl i perioder. Det finns alltid något man kan må dåligt över just för tillfället. Just nu mår jag inte dåligt. Men tårarna rinner ändå, jag fattar inte varför. Jag behöver väl gråta. Har inte gjort det på länge. Men nu har jag slutat och nu sitter just du och läser detta. Kanske är det fel personer som läser och tolkar allt jag skivit på helt fel sätt, men orka bry sig. Jag tror inte ens att den som aldrig sagt förlåt kommer veta vem den är. Eller så vet personen det, men vill lägga det bakom sig. Jag tror det är så. Annars kommer allt upp igen och frågan är om man orkar det.

Jag har aldrig tänkt att lägga ut något som är allt för personligt här på min blogg, nu kanske det blev det ändå. Men jag är jag. När jag väl börjar måste jag fortsätta, då skiter jag i allt annat. Tro vad ni vill...

Förlåt. Det är allt jag kan säga till alla som tjatat på mig att de vill ha uppdatering i min blogg. Jag har helt enkelt inte haft tid. Det har alltså hänt mycket sedan sist!

Jag kan börja med förra veckan. Fredagen avslutade skolveckan med förfest hemma hos mig och sedan utgång till Underbar. Tyckte att det var riktigt kul, eller klart, det hade kunnat bli bättre. Jag hade iaf trevligt folk hemma hos mig. (Var glad nu Niklas..jag tänker berätta om fredagen!) Efter lite tjat på Josse bestämde hon sig tillslut för att hänga på och ta med sig två kompisar som verkade väldigt trevliga. Självklart hängde mitt lilla tjejgäng på, nästan allihopa. Sedan får man ju inte glömma lilla Niklas och hans vän Niklas ;) Aida och Frida hade med sig kebab och vi åt tills vi inte orkade mer. Sen kom alla andra och Niklas körde iväg Niklas... Sen kom han tillbaka och höll oss sällskap. Efter lite snack och allt så blev det dags för singstar. Kul men vet inte om alla tyckte det, för det segade ner allt lite. Men jag satsade utav fan ändå! Vet inte om jag vann nång gång, har inget större minne av det men det borde jag haha. Sedan var det dags för springa runt lite i lägenheten och låta folk prova min säng. Niklas var glad, massa tjejer som var efter honom. Inte konstigt att han tyckte det var kul. Sen kom Daniel förbi en snabbis innan det var dags för utgång. Så snabbt få ut alla ur lägenheten och sedan vandra över nissan i ösregnet för att närma sig mårtenssons. Aida var gullig, trots att hon bara hade druckit en öl. Haha, eller så var det bara jag som tyckte att hon var gullig bara för jag druckit lite mer än henne. Vem vet?

Väl framme i kön har jag för mig att vi skämtade lite om förra gången vi var hade förfest hemma hos mig och Jennie glömt leget hemma. Det roliga med det hela var att det visade sig att hon glömt det denna gången med, men som tur var hemma hos mig. Så hon fick vandra tillbaka igen och hämta det. Under tiden hon gjorde det kom vi in på underbar, jag spillde chokladmjölk över hela mig och dansade lite. Sen fortsatte det något sådant hela kvällen. På hemvägen var det ännu mer ösregn och kläderna blev härligt tunga. Sofie O fick ett ryck och började gå barfota men ångrade sig sedan. (Du är ju dum! haha) När vi kom hem åt vi kebabrester och snackade och somnade vid typ 5. Söta lilla Åsa skulle upp vid 6 igen, men jag sov djupt då. Vaknade bara när hon plötsligt stod över mig och sa "jag går nu". Jag bara "ehh jaaa..hejdå". Usch vad otrevlig man är när man sover.

Sedan var det helg och inget kul hände alls. Förutom på söndagen då jag satt uppe till halv 3 för att bli klar med projektfilmen till lektionerna vi skulle ha dagen efter. Snacka om att jag var seg sen när jag bara sovit i 3 o en halv timme. På fysiklaben satt jag mest o tittade ut genom fönstret. Lektionerna för fyrorna gick iaf riktigt bra! De var jätte goa och det var kul som bara den.

Efter i måndags har jag bara suttit med skoltidningen för att få den klar tills idag. Men den blev inte klar, så det får bli imorron ist. Nu är den iaf klar! Det är så skönt, jag har jobbat för mycket med den. Hoppas folk tycker den ser okej ut nu iaf. Den är bättre än förra numret tycker jag iaf. Jag är nöjd! Så en sammanfattning är att jag suttit framför datorn minst 30 timmar sen i söndags. Det är för mycket! Mina ben är döda och ryggen är seg. Jag vill träna nu. Bygga upp allt igen.

Idag fick jag reda på att jag ska på jobbintervju. Om man får det jobbet blir det en sommar i hylte. Frågan är hur jag ska klara det. Klart att det kommer gå på något sätt men jag känner ju nästan inga där, jag måste skaffa fler kontakter i det området. Jag får iaf spendera och bo en sommar med pappa. Det har jag inte gjort sen jag var 5 år. Det var ett tag sen. Den sista sommaren innan jag sticker vidare. Men först måste jag få jobbet. Kanske ett körkort med...

Nu ska jag för första gången på läääänge kunna gå och sätta mig i soffan för att sega i några minuter. Soolen har lurat med mig på mattestuga imorgon bitti så ska ändå försöka somna i tid. Gonatt min lilla blogg och alla läsare!

Nu är lovet slut och första skoldagen har gått.

Det var rätt segt i skolan idag, projekt, fysik och matte. Orka med allt sånt skit. Det var ju vår ute!

Så jag och fridus (flumdum ;) ) bestämde oss för att cykla en runda när vi hade slutat. Solen sken och vi for fram där med våra fina silvriga cyklar över slottsbron, svängde över till picassoparken och in till stan. Hela den vägen var det apaskönt väder, förutom precis innan stan, på österbro då värsta kastvinden tog tag i oss. Vi klarade oss undan det hindret och kom tillslut in på storgatan där vi körde lite sicksack mellan människor. Så kom solen igen när vi kom ut genom norreport och flög ner för backen till norrekatts park. Där sladdade vi lite och flummade när vi blev omkörda av värsta snabba cykeln :P Vi cyklade sedan ner till nissan och jag kollade rakt ner i vattnet. Det var mörkt så jag kollade på byggnadsställningarna på andra sidan ist. Där hade de byggt upp en hiss som sakta åkte uppåt. Flumdum skrek ut "kolla hissen!", det hade jag redan gjort.

Sedan var det dags för att cykla över bro nummer 3. Nu var det gångbron till biblioteket som var målet. Efter lite om och men kom vi över den också (jag har inte lika bra svängradie på min cykel som fridus så jag hamnade helt fel och höll på o köra in i en gammal man, som tur var verkade han snäll, för han skrattade, och det gjorde jag med). Efter det så var det kapsylparken som gällde, där lös solen skithärligt så frida undrade om vi skulle sätta oss där o fika. Så vi cyklade upp till östras och köpte en kanellängd..hmm kanelcirkel (kommer inte på vad det heter, den var rund) som vi skulle dela på. Så sa vi att vi sätter oss i picassoparken ist, där är lite finare. Men när vi kom dit var det kallare än 20 minus så jag sa att vi kunde sticka bort mot mig och sätta oss vid nissan utanför mig.

Plötsligt kom vi på att den svartblåa nya gungan fanns där. Den var ju helt perfekt för att sitta o fika i. Så fick det bli och där satt jag och fridus säkert i en timme och fikade, och flummade. Har inte haft så kul på länge. Det första jag gjorde när jag skulle sätta mig i den var att klampa ner i ett halvmeter djup grop i sanden, sedan dra med all sand upp i gungan för att sedan försöka sätta mig någorlunda okej..kände mig en aning klumpig, men va fan, vi skrattade iaf.

Vi kom fram till många bra saker, men den bästa var nog ändå vårt framtida bandnamn, om vi bildar ett band då alltså. Gungafilt. Så bäst verkligen, man kan uttala det på så många sätt. Om en skåning skulle säga det så kan man tom tro att den säger "gunga fult". Namnet kom vi på för det var så jävla kallt, vi skulle haft med oss en filt. Sen började vi sjunga om vår gunga och allt man kan göra i den, fika, träna, sova, plugga..finns nog jättemycket mer men orkar inte dra det här. Det roliga var alla miner på folk som gick förbi uppe på gatan, och alla bilarna som köade till trafikljusen. Så vi sa att bilarna kunde vara vår kör, så länge de inte kör. Sååå kul! haha jag fick ont i magen. Så körde bilarna och jag sa att nu är det kören som kör, annars brukar det vara vi som kör med kören. Hmm..djupt jag vet.

Men som med allt annat var det roliga tvunget att ta slut någon gång. Denna gången fick bli då tårna var isbitar och all sand var innanför jackan. Jag cyklade hem till mitt, och flumdum till sitt.

Tack för en underbar eftermiddag vännen, jag har saknat vårt flum!   

Vaknade i morse med tanken att jag egentligen skulle gått upp i tid för en gångs skull. Men det visade sig att klockan hade hunnit bli halv tolv och att det fick bli ännu en sen frukost.

Ringde sedan måsen för att höra hur jobbet gick och hoppade sedan in i duschen för att vakna till liv. Nu sitter jag här framför datorn och håller på att redigera min och matildas lilla projektfilm. Får väl ändå säga att det går framåt, men det är mycket kvar. Kommer bli en hemsk vecka kan jag säga redan nu. Filmen måste bli klar i veckan, lektionen också samtidigt som det är tryck av Kaskad. Det betyder att jag, eftersom det inte ens är bestämt vilka texter som ska vara med måste slita ut mig helt, om jag vill att det ska bli som jag vill. För annars kan jag ju faktiskt bara lägga in texterna och skita i hur det ser ut. Men det vill jag inte, jag vill ju att tidningen ska vara snygg och att man kan skicka in den till lilla journalistpriset utan att skämmas. Helst ska det inte bli som förra tidningen. Är iaf klar med framsidan nu, om redaktionen godkänner den...hoppas! Men men, det blir spännande. Härliga vecka!

Egentligen skulle man kunna skriva hur mycket som helst om konstiga människor. Precis som jag o måsen satt och diskuterade igår, man blir nästan rädd och skygg. Är alla helt sjuka i huvudet eller vad är fel? Okej jag överdriver igen, men jag börjar fan starkt fundera på detta. För tillfället så vet jag flera som jag inte förstår mig på överhuvudtaget. Men vad ska man göra, man kan bara skratta åt det. Det är skrattretande, även om jag inte har skrattat så mycket åt det. Eller jo, idag gjorde jag det.

Nä nu måste jag fortsätta med min så kallade porrfilm med gröna heliumballonger. (Niklas, jag är inte kinky alls!)

Varför reagerade ingen förutom jag o måsen på reklamen innan bion igår??

Idag är det fredag och lovet är snart slut. Måste erkänna att det känns lite jobbigt men man får väl överleva på något sätt.

Jag har ändå hunnit med rätt mycket detta lovet, men har fortfarande massor utav plugg kvar.

Jag och Matilda filmade in det sista till vår projektfilm i onsdags. Det var faktiskt riktigt kul och det är skönt att filmningen är klar nu. Vi hade ungefär 15 stora gröna ballonger fyllda med helium med oss ut i stationsparken. Snacka om att alla barn undrade vad vi höll på med. Det häftigaste var nog ändå när vi släppte iväg dem. 10 (resten hade smällts sönder) gröna ballonger flygande iväg över tågstationen långt, långt bort och de blev bara mindre o mindre. Självklart fick vi väldigt många konstiga blickar på oss eftersom vi var utklädda och tidigare burit runt på massa heliumballonger, men det är sånt man får ta.

Igår hände det något som var ännu roligare och som jag väntat länge på. Ett väldigt bra band kom till sporthallen för att spela ett par väldigt bra låtar. De flesta vet nog redan att det var Kent, eftersom de hört mig tjata om det. Har varit en väldigt speciell känsla inför denna spelningen eftersom de just skulle spela i Halmstad. Det kändes lite halvt overkligt, och jag måste säga att hela spelningen kändes overklig. Bara komma in i sporthallen och veta att Kent är där i närheten var konstig. Det hela blev ju bara ännu mer förvirrat när man insåg att det är folk man vet som jobbade åt dem. Tillslut klev de upp på scenen och körde på. Självklart var det bra, jag kommer aldrig tycka något annat. Men det kändes fel på något sätt ändå. Spelningen i Lund var faktiskt mycket bättre, den kändes så himla mycket mer. Inte för att denna var dålig, misstolka mig inte! Känns nästan som att de har aldeles för många konserter nu. Det var stor efterfrågan på höstturnén, allting blev slutsålt. Varför var de tvungna att fortsätta spela på så många ställen och inte nog med det, de ska spela i sommar med. Det blir inte samma sak när de spelar på så många ställen. De tappar glöden och publiken blir inte lika kul. Det blir för många som går dit bara för att det är det ända som händer i stan. Det måste vara tryck från publiken, annars blir det kasst. Men så kasst var det inte igår, publiken var väl på, iaf de som stod upp. Sen att ingen på läktarna ens verkade lyssna kanske inte spelar så stor roll. Jag vet inte. Men det hela kändes ännu mer overkligt efter konserten. Jag o Josse hade funderingar på att sticka till Mårtensson, men sket i det. Vi var för trötta och så skulle ändå inte Tommy o hans kompisar komma in förrän senare. Så vi gick hem till mig istället och kollade på tv. Redan där försvann känslan av att vi verkligen hade varit och sett Kent i sporthallen. Ungefär som om man drömt alltihopa. Men det är ingen dröm.

Nu ska jag sätta mig o käka en massa godis. Det är ju fredag!