Vakna, duscha, äta, åka.

Den gråa bilen har fått en målarduk på fönsterna. En målarduk som man när man var liten målade stora fina hjärtan och gubbar på. Men tidiga morgonar som dessa vill man inte måla. För när man väl tagit de första stegen ut i det  från natten daggiga gräset vill man bara sätta sig i bilen, sätta på högsta värmen och en bra cd.

Nyslagna åkrar omringar en de första meterna, han har inte hunnit rulla gräset än, inte ens vända på det. Jag är först uppe. De förbipasserade stormarna gör den täta skogen till ingenting, bara lite stubbar. Gasa lite extra, fart är skönt. Men behåll kontrollen. Akta älgar, rådjur, ekorrar. Bara halva vägen kvar. Skog, skog, skog. Det är så vackert då solen står lågt bakom granarna, men det bländar så förjävligt. Man ser ingenting i kurvan.

Röken står högt på himlen denna dagen. Full produktion, full skiftesparkering. Jag lämnar dagsljuset för ett magasin med tusentals ton pappersrullar. Nu är det jag som har makten över dem. Ett stort monster susar förbi. Godmorgonvinken är ett måste. På kontoret har flera samlats. Små pikar om bortskämdhet avlöser varandra samtidigt som de lika snabbt försvinner då klockan slagit 06:00. Tick tack.

Dags att byta. Säga godnatt även om solen står som högst. Det är kämpigt att sova då man vill ligga ute i solen. Men man behöver lugnet och mörkret. Tankar svävar förbi i hjärnan och plötsligt är man där igen. Bland de höghushöga staplarna av rullar. Det börjar bli mörkt ute. Tick tack går väldigt mycket långsammare nu. 1 HD till DEDRSP, 4 boxar till GBTIL, mer än det fanns inte till 09 bytet. Knappra in det på datorn, faxa. Sen hem och sova.

En ny dag som redan varit en ny dag börjar. Dagen försvinner sakta ur medvetandet. Det som finns är timmar och pass. Snart är jag ledig två dagar. En känsla av hopplöshet sprider sig då man ser solens strålar bryta sig in mellan den ungerska lastbilen som backar intill i lucka sju. I väntan på att den oförstående chauffören ska komma stapplande in i den lilla lådan tänker jag på dagarna framåt. Om hur solen ska få nudda vid min hud och vinden få blåsa i mitt hår. Jag är fast i min barndoms mardröm om stora rullar som dödar mig. Men jag trivs bra där. Jag tror inte jag är fast, eller kommer dö. Det är bra.

Ut: Emilia Samuelsson 21:01

Det var över för den här gången.

06-14, 21-06, 14-21

"Vad gott det ska bli på fredag förmiddag!" En allmän glädje sprids då de övertalat mig att ta med något trevligt. Mitt nya smeknamn är Tårtan. Känns sött. Eller inte. "Hej Tårtan! Donald här. Jag ställer mig i lucka sex." De är garanterade något gott på fredag. Vet inte vad jag ska göra än bara. Vilken press...

Leva!