Jag har inte tänkt så mycket innan. Eller jag har tänkt jävligt mycket innan. Men igår fick jag upp en ny tanke i min lilla hjärna. Vad fan håller jag på med?

Under snart ett år har jag velat fram och tillbaka med mina känslor för en viss person. Han vill inte ha mig, men jag vill ha honom. Jag vill inte ha honom, men han vill ha mig. Han vill inte ha mig, jag vill inte ha honom men ändå vill vi båda ha varandra, eller? Vad är mer förvirrande än när ingen vet vad den känner?

Som en vän sa igår. Katt och råttalek, det är ju kul! Ja, det kanske det är. Men ett helt år är för mycket. Det blir jobbigt. För denna personen har man ändå lärt känna, denna personen har fått en plats i ens hjärta. Det är ingen som man bara vill skita i nu, det är ingen som man kan glömma bort. Eller är det det? Inte just nu iaf...

Men frågan är hur länge man ska orka denna leken. Denna leken som de sista månaderna har utvecklats till en bättre känsla i magen. Denna leken som inte längre leder till endast en sak och får en att bli irriterad. Men fortfarande blir jag förvirrad. Fortfaranade känner jag mig frustrerad när jag mött honom. Jag tänker för mig själv. "Det kommer aldrig bli något mer..." Det är så jag vill att det ska vara. Självklart vill man hitta den rätta någon gång, men jag kommer inte göra det nu. Därför gör jag som jag känner för. Det har jag alltid gjort.

Men det jag funderar över nu är vad jag ska göra. Har han förstått att jag inte vill något mer. Har jag förstått att han inte vill något mer. Eller vill han något mer?

Jag är så jävla dum och försöker få ur honom hans känslor för mig. Försöker få honom att säga att han vill ha mig, bara mig. Men jag kan ju inte säga samma sak tillbaka. Varför gör jag så? Är jag så ego så att jag bara vill få bekräftelse hela tiden, men inte ge nått tillbaka. Jag känner mig dum. Men det finns något inom mig som säger att jag får vara dum mot honom.

Igår blev allt konstigt. Från att vara det gamla vanliga skämten blev det så djupt. För djupt och jobbigt. Jag vet ju inte vad jag känner, hur ska jag då kunna säga det till honom. Han fick intrycket av att jag var svartsjuk, och dömde honom. Är jag det? Är det mina dolda känslor som spökar. Dem som jag inte kan veta själv.

Jag saknar honom. Han saknar mig, sa han. Menar han det? Jag vet inte, men jag tror honom. Vill däremot att han visar det också. Hot and cold är inte kul. Det vet alla. Se, där kom det igen. Jag kräver att han inte är det, samtidigt som jag själv kanske är det ännu mer.

Men jag tänker mycket på honom nu. Varför ska det vara så tungt i hjärnan? Varför skulle detta samtalet dyka upp precis innan han åkte iväg? Det gör det jobbigt.

Jag tycker ju om honom. Men inte tillräckligt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagen har börjat o min vilja att komma upp finns någon stans på andra sidan jordklotet. Jag kan tillägga att klockan är halv 11 och jag missar därför två lektioner. Just nu orkar jag inte bry mig. Jag får sitta o råplugga hela helgen ändå.    Men...

Nu var det sjukt längesen jag var inne o släppte lös mitt skrivande. Jag funderar på att ta tag i det igen! :) Men jag lovar inte när det blir. Men gå gärna in o kolla då o då så vem vet..nån dag har det säkert hänt.   Jag känner att jag är i beh...

Aida nu kom jag och tänka på dig! Inte för att du läser min blogg, men tänkte på våra gamla tider och då du berättade att du ville ha ett barn som heter Nor (också kallat Snor!) haha   Iaf, jag är sjukt förkyld nu! Därför jag kom och tänka på detta. ...

Nu är det avklarat och jag är "hemma" för att hälsa på. Jag överlevde och det har gått nästan helt smärtfritt. Självklart har en viss längtan hem funnits, men jag hade säkert kunnat vara kvar ett par veckor till utan att ha någon större ångest. Det k...

Jag är helt slut i rutan. Det är fredag och jag vill hem och sova. Men ligger ungefär sådär 12 timmar efter i matteplugg..så jag borde plugga. Imorgon är det samling kl 8 på skolan för sillfrukost..sedan är det den stora dagen kan man säga. tävlingar...