Direktlänk till inlägg 6 mars 2008
Det förflutna
Idag känner jag för att vara lite djup.
För nästan exakt fyra år sedan, den 1 maj 2004 föddes det en liten, liten person. Personen som fick heta Mathilda efter föräldrarnas övervägande var något stort som jag aldrig hade varit med om innan, hon betydde väldigt mycket. Ett syskonbarn som man bara älskade. Månaderna gick och hennes upptäcktsfärd fortsatte. Tills en dag då hon fick reda på att det fanns en liten annan sak i sin mammas mage. För det var ju ändå rätt konstigt att magen bara växte och växte på Bella. Det var dags att berätta för den blivande storasystern.
Någon månad senare, rättare sagt den 14 novemer 2005 fick jag ett sms när jag var i skolan: "Du har blivit moster till en liten Amanda." Mitt livs bästa namnsdagspresent blev det. Lyckan denna gången var lika stor för mig men nu visste jag ändå vad det hela handlade om. Även lilla Amanda var hur underbar som helst och storasyster kämpade så som storasystrar brukar göra. Självklart blev det lite skrik och bråk mellan dem, men det är hur sött som helst nu när de är några år äldre och verkligen hjälper varandra. De har alltså skapat en pakt mellan dem som jag tror de skulle överleva allt med hjälp av. Inte gick heller denna pakten i kras då deras mammas magen ännu en gång började växa. De var istället stolta och jag vet inte hur många gånger jag hört Mathilda förklara hur hon ska hålla bebisen när den är född, att man måste sitta ner.
Nu är det bara en fråga om när den tredje ploppar ut och hur syskonpakten kommer att fortsätta. De fyra senaste åren har gått hur snabbt som helst.
På bilden är Bella gravid med Mathilda, det känns inte längesen, men det är det ändå. Tyvärr har jag inte hunnit med Amanda lika mycket som jag hunnit med Mathilda när hon var liten. Det känns så väldans tråkigt men det är inte så mycket att göra åt. Jag vet att tiden inte riktigt kommer räcka till till den tredje heller men jag kommer älska de alla lika mycket ändå. Man hade bara önskat att man hade haft i alla fall 34 timmars-dygn och att man hade kunnat förflytta sig med ljustets hastighet. Men det är inte så. Man får istället ta till vara på det man får, det man har och njuta av den lilla tid man väl träffar dem.
_______________________________
Ikväll satt jag och tittade på gamla bilder. Jag tänkte tillbaka på allt som varit. Allt skit, allt bra. Känns som att allt skit har vägt över. Det är inget enkelt liv man lever. Men det ska det väl inte vara heller. Okej, jag hade kunnat klara mig utan alla år då jag mått som sämst men samtidigt har de gjort mig till den jag är. Jag vet inte varför jag alltid blir helt konstig bara jag kollar på gamla foton, ser på videofilmer från då jag var liten. Jag vet inte varför det känns så tungt inom mig när jag gör det. Jag kanske har en anging, antagligen vet jag men vill inte säga det här. Trots att jag har kommit enklast undan egentligen tror jag det finns inom mig. Nu är egentligen allt bra, men det har det inte varit. Jag vet inte varför jag sitter här och tårarna rinner bara för att jag skriver detta. Jag har ju kommit över det, och jag mår bra igen. Sen att man kan komma in i depperioder, det kan väl alla. De tre senaste åren har varit de bästa i mitt liv. Jag vet inte vad som hade hänt om jag inte träffat alla mina älskade vänner när jag började gymnasiet. Men allt går väl i perioder. Det finns alltid något man kan må dåligt över just för tillfället. Just nu mår jag inte dåligt. Men tårarna rinner ändå, jag fattar inte varför. Jag behöver väl gråta. Har inte gjort det på länge. Men nu har jag slutat och nu sitter just du och läser detta. Kanske är det fel personer som läser och tolkar allt jag skivit på helt fel sätt, men orka bry sig. Jag tror inte ens att den som aldrig sagt förlåt kommer veta vem den är. Eller så vet personen det, men vill lägga det bakom sig. Jag tror det är så. Annars kommer allt upp igen och frågan är om man orkar det.
Jag har aldrig tänkt att lägga ut något som är allt för personligt här på min blogg, nu kanske det blev det ändå. Men jag är jag. När jag väl börjar måste jag fortsätta, då skiter jag i allt annat. Tro vad ni vill...
Dagen har börjat o min vilja att komma upp finns någon stans på andra sidan jordklotet. Jag kan tillägga att klockan är halv 11 och jag missar därför två lektioner. Just nu orkar jag inte bry mig. Jag får sitta o råplugga hela helgen ändå. Men...
Nu var det sjukt längesen jag var inne o släppte lös mitt skrivande. Jag funderar på att ta tag i det igen! :) Men jag lovar inte när det blir. Men gå gärna in o kolla då o då så vem vet..nån dag har det säkert hänt. Jag känner att jag är i beh...
Aida nu kom jag och tänka på dig! Inte för att du läser min blogg, men tänkte på våra gamla tider och då du berättade att du ville ha ett barn som heter Nor (också kallat Snor!) haha Iaf, jag är sjukt förkyld nu! Därför jag kom och tänka på detta. ...
Nu är det avklarat och jag är "hemma" för att hälsa på. Jag överlevde och det har gått nästan helt smärtfritt. Självklart har en viss längtan hem funnits, men jag hade säkert kunnat vara kvar ett par veckor till utan att ha någon större ångest. Det k...
Jag är helt slut i rutan. Det är fredag och jag vill hem och sova. Men ligger ungefär sådär 12 timmar efter i matteplugg..så jag borde plugga. Imorgon är det samling kl 8 på skolan för sillfrukost..sedan är det den stora dagen kan man säga. tävlingar...
