Precis som jag gjort de senaste nätterna sov jag dåligt. Så med några motvilliga steg klev jag upp ur sängen i morse för att nå dagens mål. Gå till läkaren och en runda till skolan.

Det mesta gick bra idag. Läkaren så att jag bara kunde vänta tills jag blev bra och jag dog inte i skolan. Men måste säga att jag var bra borta på fysiken. För mig gjorde det inget, bara att jag var i skolan var stort.

Hade tydligen inte vaknat till liv när vi hade lunch. För när vi skulle gå reste jag mig upp och gick mot utgången i min lilla egna värld när jag plötsligt började tänka för mig själv. "Hmm..alla andra går och lämnar sina tallrikar, varför gör inte jag det? Har inte jag ätit?" Så jag vände mig och såg min tallrik och glas stå kvar där ensamt på bordet och jag bryter ut i en skrattattack. Några av vännerna fattar vad som hänt och skrattar med mig, men de flesta går där ifrån. Jag gick snabbt tillbaka och tog min tallrik och insåg då att "matkillen" stod och torkade bordet bredvid. Han hade märkt alltihopa och skrattade han också. Han bara "Jaha skulle inte jag duka av efter dig?". Usch vad ont i magen och halsen jag hade efter allt skrattande sen!

Efter lunchrasten hade vi matte. Härliga matte! Kom in i räknandet rätt så bra, även om jag inte gjorde en enda uppgift. (jaja det finns något som heter tänka räknande iaf) Så när jag sitter där på lektionen ser jag något blänka till framför mig. Under stolen vid bordet framför mig låg en ihopknycklad 100-lapp. Jag tittade mig lite omkring för att fundera på om någon precis stått eller suttit där, men kom inte på någon. Så jag log för mig själv och reste mig och flög fram och tog den. Viftade lite med den framför kompisarna som bara "Ehh...Emilia, du kan ju inte bara ta den..." Så jag viftade lite framför läraren lite också och kände hur alla verkligen önskade att det var de själva som hittat den. Jag fick ta den av läraren som tur var, men några protesterade om att jag då iaf skulle gå ner och köpa fika till klassen. Eller köpa något till skolan, som läraren sa. Men herregud nej, när man har matte kan man inte gå ifrån lektionen och köpa fika, då måste man räkna. Så det gjorde jag. Sen bjöd jag måsen, enkelwe poffan och paida på chokladbollar och godis i kafeterian. Tänk vilken lyx man lever i. En hundralapp bara sådär!

Sedan skulle jag gå hem. Nu när jag har lite ont i öronen och det slår lock lite då och då har jag upptäckt hur annorlunda musik låter. När jag hem från skolan märkte jag verkligen skillnad. Gitarrerna och pianot blev helt ostämt när jag lyssnade med hörlurar. Trodde först det var fel på mobilen, men det kan det ju inte varit. Förstår att det är mina öron det är fel på. Men rätt läskigt att en förkylning kan göra så att musik låter helt ostämt.

Tänk om man kunde ha kvar sin förkylningsröst lite längre. Den är ju så jävligt het. Speciellt när man ska säga "KTH", blir nästan lite porrigt...