Idag är det fredag och lovet är snart slut. Måste erkänna att det känns lite jobbigt men man får väl överleva på något sätt.

Jag har ändå hunnit med rätt mycket detta lovet, men har fortfarande massor utav plugg kvar.

Jag och Matilda filmade in det sista till vår projektfilm i onsdags. Det var faktiskt riktigt kul och det är skönt att filmningen är klar nu. Vi hade ungefär 15 stora gröna ballonger fyllda med helium med oss ut i stationsparken. Snacka om att alla barn undrade vad vi höll på med. Det häftigaste var nog ändå när vi släppte iväg dem. 10 (resten hade smällts sönder) gröna ballonger flygande iväg över tågstationen långt, långt bort och de blev bara mindre o mindre. Självklart fick vi väldigt många konstiga blickar på oss eftersom vi var utklädda och tidigare burit runt på massa heliumballonger, men det är sånt man får ta.

Igår hände det något som var ännu roligare och som jag väntat länge på. Ett väldigt bra band kom till sporthallen för att spela ett par väldigt bra låtar. De flesta vet nog redan att det var Kent, eftersom de hört mig tjata om det. Har varit en väldigt speciell känsla inför denna spelningen eftersom de just skulle spela i Halmstad. Det kändes lite halvt overkligt, och jag måste säga att hela spelningen kändes overklig. Bara komma in i sporthallen och veta att Kent är där i närheten var konstig. Det hela blev ju bara ännu mer förvirrat när man insåg att det är folk man vet som jobbade åt dem. Tillslut klev de upp på scenen och körde på. Självklart var det bra, jag kommer aldrig tycka något annat. Men det kändes fel på något sätt ändå. Spelningen i Lund var faktiskt mycket bättre, den kändes så himla mycket mer. Inte för att denna var dålig, misstolka mig inte! Känns nästan som att de har aldeles för många konserter nu. Det var stor efterfrågan på höstturnén, allting blev slutsålt. Varför var de tvungna att fortsätta spela på så många ställen och inte nog med det, de ska spela i sommar med. Det blir inte samma sak när de spelar på så många ställen. De tappar glöden och publiken blir inte lika kul. Det blir för många som går dit bara för att det är det ända som händer i stan. Det måste vara tryck från publiken, annars blir det kasst. Men så kasst var det inte igår, publiken var väl på, iaf de som stod upp. Sen att ingen på läktarna ens verkade lyssna kanske inte spelar så stor roll. Jag vet inte. Men det hela kändes ännu mer overkligt efter konserten. Jag o Josse hade funderingar på att sticka till Mårtensson, men sket i det. Vi var för trötta och så skulle ändå inte Tommy o hans kompisar komma in förrän senare. Så vi gick hem till mig istället och kollade på tv. Redan där försvann känslan av att vi verkligen hade varit och sett Kent i sporthallen. Ungefär som om man drömt alltihopa. Men det är ingen dröm.

Nu ska jag sätta mig o käka en massa godis. Det är ju fredag!