Precis som jag gjort de senaste nätterna sov jag dåligt. Så med några motvilliga steg klev jag upp ur sängen i morse för att nå dagens mål. Gå till läkaren och en runda till skolan.

Det mesta gick bra idag. Läkaren så att jag bara kunde vänta tills jag blev bra och jag dog inte i skolan. Men måste säga att jag var bra borta på fysiken. För mig gjorde det inget, bara att jag var i skolan var stort.

Hade tydligen inte vaknat till liv när vi hade lunch. För när vi skulle gå reste jag mig upp och gick mot utgången i min lilla egna värld när jag plötsligt började tänka för mig själv. "Hmm..alla andra går och lämnar sina tallrikar, varför gör inte jag det? Har inte jag ätit?" Så jag vände mig och såg min tallrik och glas stå kvar där ensamt på bordet och jag bryter ut i en skrattattack. Några av vännerna fattar vad som hänt och skrattar med mig, men de flesta går där ifrån. Jag gick snabbt tillbaka och tog min tallrik och insåg då att "matkillen" stod och torkade bordet bredvid. Han hade märkt alltihopa och skrattade han också. Han bara "Jaha skulle inte jag duka av efter dig?". Usch vad ont i magen och halsen jag hade efter allt skrattande sen!

Efter lunchrasten hade vi matte. Härliga matte! Kom in i räknandet rätt så bra, även om jag inte gjorde en enda uppgift. (jaja det finns något som heter tänka räknande iaf) Så när jag sitter där på lektionen ser jag något blänka till framför mig. Under stolen vid bordet framför mig låg en ihopknycklad 100-lapp. Jag tittade mig lite omkring för att fundera på om någon precis stått eller suttit där, men kom inte på någon. Så jag log för mig själv och reste mig och flög fram och tog den. Viftade lite med den framför kompisarna som bara "Ehh...Emilia, du kan ju inte bara ta den..." Så jag viftade lite framför läraren lite också och kände hur alla verkligen önskade att det var de själva som hittat den. Jag fick ta den av läraren som tur var, men några protesterade om att jag då iaf skulle gå ner och köpa fika till klassen. Eller köpa något till skolan, som läraren sa. Men herregud nej, när man har matte kan man inte gå ifrån lektionen och köpa fika, då måste man räkna. Så det gjorde jag. Sen bjöd jag måsen, enkelwe poffan och paida på chokladbollar och godis i kafeterian. Tänk vilken lyx man lever i. En hundralapp bara sådär!

Sedan skulle jag gå hem. Nu när jag har lite ont i öronen och det slår lock lite då och då har jag upptäckt hur annorlunda musik låter. När jag hem från skolan märkte jag verkligen skillnad. Gitarrerna och pianot blev helt ostämt när jag lyssnade med hörlurar. Trodde först det var fel på mobilen, men det kan det ju inte varit. Förstår att det är mina öron det är fel på. Men rätt läskigt att en förkylning kan göra så att musik låter helt ostämt.

Tänk om man kunde ha kvar sin förkylningsröst lite längre. Den är ju så jävligt het. Speciellt när man ska säga "KTH", blir nästan lite porrigt... 

Orkar inte skriva en massa idag.

Nu är det helg iaf och jag mår lite bättre, förutom att värsta förkylningen börjar komma nu. Tror febern sakta men säkert är på nergång nu, förhoppningsvis.

Det blir i alla fall en riktigt härlig plugghelg. Något som jag verkligen längtat efter!

Nu ska jag blogga tills tempen är klar.

Jag mår lite bättre idag. Iaf febermässigt, men har mer ont i halsen och hosta än igår.

Nu börjar det verkligen bli segt att bara ligga. Egentligen är det väl bra, betyder att man inte är så sjuk iaf. Har faktiskt klarat av att stå upp i mer än 5 minuter idag. Känner mig nöjd!

Nu har jag eller rättare sagt mamma bokat in möte med en sömmerska. (Jag har ju typ tappat rösten så pratar så lite som möjligt.) Det känns jävligt skönt att det är avklarat, men det blir dyrt. Mycket dyrare än vad jag trodde. Men så är det, det får fan bli något fint av det då. Hon bör känna pressen! hehe

Imorgon har gänget julklappsutdelning. Det kommer jag missa... känns synd. Men jag har iofs inte köpt julklappen än, så det är ju bra att jag slipper stressa med det.

Jag vill också tillägna ett stort grattis till min lilla sool för körkortet! Nu vet du vad som väntar. Kanske streetrace mot måsen? Tror du förlorar då iofs...men man kan ju aldrig veta.. haha

37,9 grader cellcius/cellsius. (Naturare och vet inte ens hur det stavas, fy på mig!) Lite för mycket, men på väg ner. Nu ska jag sova.  

Jag orkade sätta mig vid skrivbordsstolen. Jag orkade mixtra med knappen till datorn för att starta den. Jag orkar skriva ett litet inlägg i min blogg.

I måndags var jag och tränade med Josse. Vi körde spinning. Blev lite osäker innan eftersom jag kände att min hals började paja..men tänkte att jag fick ta det lugnt istället. Det gick faktiskt väldigt bra, men jag var trött sedan när jag kom hem. Satte mig framför tvn en stund, bestämde mig för att fixa lite käk eftersom mamma inte var hemma. Sedan åt jag det, tittade lite mer på tv och diskade. Tänkte räkna lite matte sedan, men jag var aldeles för trött. Satte mig i soffan och klockan var runt nio. Bestämde mig för att lägga mig och sova så gjorde det, men somnade inte. Tillslut gjorde jag det iaf.

Vaknade på tisdagen av att mamma kom hem. Tycker det är underbart att höra när någon är vaken då man själv ska vakna. Till exempel som när man vaknar och hör att radion är på och någon fixar i köket. Gick upp och kände mig rätt så pigg, hade ändå sovit rätt många timmar. Började rätt snabbt känna lite såndär obehagskänsla i kroppen, öm hud, seg i huvudet och typsika tecken innna man blir sjuk. Stack iaf till skolan och det gick bra. Slutade tidigt och tog med Soffan och Jonas hem på lite fika. Alltid kul med folk hemma. Men vet inte om jag var så himla trevlig, febern började ju smyga sig på. Så fort de hade stuckit la jag mig och började frossa...så härligt ja. Som tur var kom mamma hem och fixade lite mat och dricka till mig och lite alvedon. Feber är verkligen jobbigt, man vet inte var man ska bli av eller om det går över snart.

Natten gick väl helt okej, vaknade några gången men kunde somna om igen. Alla feberdrömmar är ju sjuka. Tror jag drömde om siffror som satt fast i band och aldrig tog slut. Jag har legat i sängen fram tills nu. Egentligen orkar jag inte sitta uppe nu heller men får så ont i ryggen annars, det är så apatråkigt.

Har funderat endel också. Saker och ting går bara runt och runt, ingenting förändras och jag måste typ bestämma mig för vad jag vill. Men det är det som är det svåra. Jag vill inte bestämma mig, men tror jag är en bit på vägen nu. Fast det har jag sagt så många gåner. Jag skulle nog bli trött på mig själv.

Idag fick jag pengarna tillbaka för balklänningen. Det känns så härligt! Nu måste jag bara hitta en sömmerska istället. Men får ta det när jag blir frisk, orkar inte det nu.

Nu ska jag gå och lägga mig igen och hoppas på att jag kanske kan skriva något mer imorgon. Puss puss 

Mmmm så gott. Men just nu bränner det sönder min hals.

Min söta mor lagade potatisgratäng idag och tänkte ha lite vitlök i den. Inte så ofta hon använder det, så hennes första kommentar när vi ska börja äta är. "Jag hade vitlök i potatisen! Men visste inte riktigt hur mycket jag skulle ta.." Så jag bara "Jaha vad gott! (jag tycker ju om vitlök) Hur mycket hade du i då?" ..."Tre klyftor.." Där satt jag med maten halvägs in i munnen och fick en skrattattack. Så gulligt, haha.. Men jag menar det var ju god mat och man kan ju inte bara slänga den. Så det vara bara till o äta. Det var faktiskt gott! Men nu har jag halsbränna och mår illa. Vet inte om det har med det att göra. Synd om alla som ska vara i min omgivning imorgon bara. Fast orka bry sig. :/

Igår stack jag hem till måsen för att förbereda oss för något som vi inte riktigt visste vad som skulle bli. Självklart var jag sen som vanligt o var på väg till österskans 5 minuter innan bussen skulle gå. Upptäckte att det var halt så segade ner mig ännu mer.. och självklart var det rött i korsningen så blev ännu senare. Kom till fyllinges hållplats och såg då frennarpbussen åka iväg. Fan så irriterande. Palla stå och vänta på bussen i en halvtimme..och det snöade faktiskt med. Kallt... Så jag ringde far min, som tur var hade han inte hunnit börja äta maten med sina vänner och så var han bara nån kilometer bort. Man måste ju utnyttja sina föräldrar lite. Speciellt pappa, han har ju aldrig fått ha sin roll som skjutsare på kvällar och nätter eftersom han bor 5 mil ifrån mig. Självklart ställde han upp och jag hann till måsen i lagom tid.

Väl där försökte vi göra oss lite finare, man måste ju försöka iaf!

Sedan fixade vi med ett fotokollage. Sen stack vi till en fest i Ränneslöv..tror jag det heter. Där var det trevligt folk :) Säger inte så mycket mer om det.

Kom hem vid 4-tiden inatt kanske, och somnade runt 5. Så himla underbart när Bella ringde och väckte mig vid halv tio. Efter det kunde jag inte somna om. Sedan när hon kom hit gjorde det inte saken bättre. Det slutade med att jag följde med mamma o syrran till stenalyckan och flygstaden och miomöbler. Var kul att bara gå runt lite. Men jag kände mig allmänt borta och trött. Mina röda ögon utmärkte sig nog lite iaf. När jag kom hem käkade jag lite godis och kolla på en film. Men det slutade med att jag somnade och sov till kl 20. Nu lär jag nog inte kunna somna på ett tag. Men vad gör det.

Så dagens tips. Ta det som det kommer. Överanalysera inte något. Hoppas på det bästa. Förvänta dig det värsta. Gå och lägg dig i tid på kvällen. Börja plugga minst 2 veckor innan ett prov. Ät nyttigt. Njut av livet. BLA BLA BLA

Puss

Jag blir så trött på allt.

Tydligen ska allt skita sig. Provet gick okej, men skit på ett sätt. Han inte med någon mvg uppgift och hoppade över flera andra..

Sen var jag och Åsa o hämtade min balklänning som nu skulle vara lagad. Men icke sa nicke, lika jävligt fult hade de sytt ihop den och nu är jag för trött för att orka bry mig om den. Jag vill inte ha den längre. Okej att den var sönder när jag provade den o att de sa att de skulle laga den. Sen när jag fick hem den o såg att de inte alls lagat den utan tagit sönder den mer tappade jag tålamodet lite. Men nu..när den fortfarande inte är lagad ungefär sådär 3 månader senare. Nu har jag tappat hoppet om att den ska bli bra. Den för otur med sig. Inte en chans att jag vill ha den nu. Jag blri så besviken om inte köpet går att häva. Men om det går så är det bara nästa problem..jag måste hitta en annan.

Jävla skit apagrejer!

Ahhh!

Jag är död. Det känns dumt. Nu är det bara en halvtimme kvar... Just nu sitter jag med höööög musik och försöker få bort tankarna från det.

Visst är det underbart!